"Det finns goda krafter"
86-åriga Ahmet har ett intressant liv bakom sig med många spännande erfarenheter, samt olika yrkesroller. Han är född och uppvuxen i Turkiet och i slutet av 1959 kom han till Sverige där han blev glatt överraskad av det lugna svenska tempot och det trevliga folket.
-” Jag ville studera till byggnadsingenjör, men det var för svårt att komma in på universitetet. Jag misslyckades med provet om och om, berättar Ahmet om sin tid i Turkiet.”
20 år gammal bestämde sig Ahmet därför för att köpa en enkelbiljett till Tyskland, och sa ett tårfyllt adjö till sina föräldrar och fem syskon. Planen var från början att studera även i Tyskland, men utan att kunna tyska eller ha några pengar föll det sig så att han istället började jobba.
-” Jag fick ett jobb på en liten möbelfirma i Hannover. Detta var efter kriget, och det fanns ett stort behov av arbetskraft i Tyskland, och arbetskraftsinvandringen var stor.”
Under sin tid i Tyskland jobbade Ahmet även som bandarbetare och byggde Volkswagen bubblor, men jobbet var mycket krävande och efter arbetsdagarna var han helt slut.
En utflykt till Sverige
Tillsammans med sina vänner bestämde sig Ahmet för att åka på semester, för att få ett välförtjänt avbrott från det tunga arbetet. Men några pengar för att kunna åka ända till Turkiet fanns inte.
-” Vi hade hört om något som hette Skandinavien, men visste inte vart det låg. Någon sa att i Sverige, där finns det eskimåer!”
Eftersom Ahmet och hans vänner bara kunde göra kortare utflykter så blev det en tur till Danmark innehållande ett trevligt tivolibesök. Och efter det gjorde de även en utflykt till Sverige.
-” Vi var 3-4 stycken och vi kom med egen bil. Vi köpte konserver och både åt och sov i bilen.”
Ahmet upplevde folket i Sverige som väldigt trevliga och det var ett helt annat tempo än vad han var van vid. I Tyskland jobbade man hårt, men här var människor lugna och stämningen gemytlig.
-” Jag upptäckte att det var så jag ville leva mitt liv”, berättar Ahmet.
Ahmet bestämde sig för att inte åka tillbaka till Tyskland, och som det första arbetet i Sverige jobbade han i en kiosk i Stockholm city som hette Business Grill. Efter det följde arbeten som grillkock på butikskedjan Metro och lastbilschaufför där han bland annat åkte mellan Göteborg och Stockholm med långtradaren full av fisk.
Ahmet träffade sin stora kärlek
-” På nyårsafton 1963 träffade jag min fru Barbro. Jag bjöd upp henne till dans och hon tackade ja. Och på den vägen var det”, berättar Ahmet med glädje i rösten.
Barbro bodde i Södertälje och efter en tid gifte de sig, flyttade ihop och bildade familj. Efter 10 år i Sverige valde Ahmet att starta upp egen verksamhet i en kiosk som han tog över, Sagokiosken. Därefter bedrev makarna tillsammans en kioskverksamhet inom kriminalvården.
Tillvaron förändrades plötsligt
En dag förändrades Ahmets liv. Hans fru fick vad som först yttrade sig som en hemsk huvudvärk, men som skulle visa sig vara något mycket mer allvarligt. Ahmet ringde ambulansen, men den kom först efter 45 minuter.
-” När de väl kom var hon okontaktbar. Det visade sig att hon fått en hjärnblödning. Hon fick ligga i respirator i en vecka, jag vakade vid hennes sida konstant. Men hennes liv gick inte att rädda.”
Efter 55 år tillsammans försvann Ahmets käraste, 76 år gammal.
Efter händelsen bodde han kvar i Södertälje i 3 år, men kände allt eftersom att han ville komma närmare sina barn och barnbarn som bodde i södra Stockholm. Hans dotter hjälpte honom att hitta en bostad och genomföra flytten.
-” Här har jag tryggheten av mina barn och barnbarn som står mig nära, men jag känner mig ändå ensam. Det är inte det att jag inte klarar mig själv, men jag är ändå sällskapssjuk.”
fick tips om äldrekontakt
För snart två år sedan fick Ahmet tipset från sin dotter att gå med i Äldrekontakt.
-” I början var jag skeptisk, något som kommit med åldern har jag upptäckt. Men jag pratade med min dotter och insåg att det här var en seriös verksamhet som verkligen ville hjälpa äldre, och då ska man vara tacksam. “
I Ahmets fikagrupp är de idag 6 stycken äldre som träffas varje månad, tillsammans med volontärerna. Ahmet har fått lite extra god kontakt med en av de andra gästerna i gruppen, och de träffas även mellan Äldrekontakts fikaträffar.
-” Vi ska snart träffas och gå ut för att ta en kopp kaffe” säger Ahmet glatt.
Tiden på fikaträffarna träffarna går så fort och alla är så trevliga, både äldre och yngre, samtidigt som det känns tryggt, berättar Ahmet.
-” Det finns goda krafter, Alla är så glada och hjälpsamma. De jag pratar med som ännu inte är gamla, de längtar nästan efter att få vara med. Hoppas ni fortsätter med den här verksamheten. Annars har vi ingenting!” Avslutar Ahmet