Ulla blickar tillbaka på ett liv fyllt av minnen, sorg och glädje

Att fylla 100 år är en milstolpe få når, men vår gäst Ulla är en av dem som fått uppleva ett sekel av livets alla skeden. Med glädje, tacksamhet och en stor dos visdom delar hon med sig av sitt långa liv, som präglats av både djup sorg och lycka.

"Det känns ganska bra att vara 100 år"

På frågan hur det känns att vara 100 år svarar hon med ett leende:

– “Det känns faktiskt ganska bra. Klart att jag har småkrämpor, som en tå som aldrig läker och lite ont i ryggen ibland, men jag mår väldigt bra egentligen.”

Trots att Ulla inte förväntade sig att bli så gammal, beskriver hon det som en gåva att få vara så frisk och uppleva livet även på äldre dar. Hon menar att hennes positiva inställning varit en nyckel genom livet.

– “Man ska vara positiv, inte klaga på allt. Och jag tror på Gud, det har hjälpt mig mycket och gett mig trygghet.”

Ett liv fyllt av sorger och kärlek

Ulla har mött stora sorger, som förlusten av sin man Anders. Han gick bort vid endast 47 års ålder. Anders insjuknade i ALS, en obotlig sjukdom som snabbt förvärrades. De första tecknen var subtila  – han sluddrade när han pratade och klagade över att öl smakade konstigt. Snart försämrades hans tillstånd, och efter ett år kunde han varken prata eller äta ordentligt.

– “Det började i tungan, som krympte, och sen gick förlamningen nedåt i kroppen. När vi åkte in till Karolinska sista gången andades han bara med ena lungan”, berättar Ulla.

I ett sista desperat försök att hitta en behandling reste paret till Italien, där de fått kontakt med en läkare som möjligen kunde hjälpa till. Resan var krävande – med byten i München och Rom, och långa väntetider. Anders var svag och kämpade med sina smärtor, medan Ulla fick agera både stöd och tolk trots sin begränsade italienska.

– “Vi bodde på ett hotell i 14 dagar, och han behandlades på sjukhuset lika länge. Tyvärr kunde läkaren inte hjälpa, men vi gjorde allt vi kunde.”

Resan, som präglades av hopp och sorg, blev en sista gemensam upplevelse innan Anders gick bort i september 1974.

– “Jag visste hela tiden att det var en dödlig sjukdom, men vi ville ändå försöka. Det var vårt sista hopp.”

Trots de tunga prövningarna ser Ulla tillbaka på sitt liv med en känsla av kärlek och tacksamhet.

– “Jag har fått all kärlek i världen. Det är inte alla som har det så.”

Livsråd från 100 år av erfarenheter

Avslutningsvis delar Ulla med sig av sina livsråd:

– “Var positiv och klaga inte på allt. Tro på något större, det har hjälpt mig att känna trygghet genom livet.”

Med ett liv som sträcker sig över ett sekel är Ulla en levande påminnelse om att styrkan att möta livets svårigheter och glädjen i det lilla kan leda till ett långt och meningsfullt liv.

Relaterat