Möt vår gäst Ingegerd

Ingegerd är 92 år gammal och född i Haparanda. Vid 16 års ålder flyttade hennes familj till Ålsten, och efter att hon träffat sitt livs kärlek gifte hon sig vid 26 års ålder. Tillsammans skaffade de sig ett radhus i Vällingby. Här har Ingegerd bott sedan dess, men idag lever hon ensam i huset sedan 30 år tillbaka, då hennes make avled hastigt i en hjärtinfarkt.

Första jobbet 1954

Ingegerd valde som ung att studera konsumetkunskap, och när hon var klar med både praktik och utbildning fanns det flera olika jobb att söka. 

- “Mitt första jobb blev ute på vischan där jag arbetade med 14 barn som gick och läste för prästen och samtidigt skulle ha hemkunskap. Där fick vi speciella kök som kom i lådor som skulle packas upp, eftersom det inte fanns kök i skolan som räckte för matlagning till alla.Det var bara en sommar och jag tjänade 1 500 kronor.”

- “Efter sommarjobbet höll jag sedan i en kurs med lite finare matlagning i Karlskoga. Jag var 22 år och de som gick kursen var mellan 38-74 år. Vi hade det trevligt tillsammans på kurstillfällena och tanterna ville så hemskt gärna att jag skulle hålla en andra kurs i bakning, men jag tänkte inte stanna kvar. Jag hade nämligen träffat en kille i Stockholm.”

Kärleken som slog ned som en blixt

1953 skulle Ingegerds syster gifta sig med en kille från Kungsör och Ingegerd skulle få vara tärna på bröllopet. Brudgummen hade en kompis som hette Sten som skulle vara marskalk. Ingegerds mamma bjöd hem marskalken på middag för att Ingegerd skulle ha möjlighet att lära känna honom innan systerns bröllop.

- “Jag kommer så väl ihåg när han stod där i tamburen och jag kom ned för trappan. Jag har aldrig upplevt en sådan känsla som när jag tog honom i handen. Jag liksom darrade. När middagen var slut och han sedan hade tackat för sig så sa min mamma: "Vilken förtjusande ung man, och vilken flott kostym!”. Jag höll masken och sa att det väl inte var något märkvärdigt, men egentligen blev jag blixtkär direkt!”

- “En tid senare när familjen planerade att uppvakta en moster inne i stan pratade jag med mamma på telefon om vilken tid vi skulle bege oss dit. Hon nämnde då att jag hade fått ett brev från Sten. Jag nästan skrek “ta med dig brevet!”. Väl hos mostern låste jag in mig på toaletten och öppnade brevet. Han skrev att han ville bjuda mig på middag och jag blev så himla glad!”

Och på den vägen är det. Ingegerd berättar med glädje i rösten att hon fick världens trevligaste och kärleksfullaste man, att de gifte sig, flyttade till ett radhus i Vällingby och fick två döttrar.

Lördagsmorgonen som förändrades allt

Paret hade en sommarstuga vid Norrtälje och Sten brukade bo kvar en bit in på hösten medans Ingegerd jobbade i Stockholm. Sten hade gjort en bypass operation tre år tidigare och Ingegerd kände alltid en viss oro över att Sten skulle överanstränga sig när han fixade med sommarhuset.

- “Innan jag kom dit hade jag sagt till honom att du ger sjutton i att fixa vindskivorna. Veckan efter åkte jag dit på fredagen och när han hämtade mig vid bussen sa han att det bara var målningen kvar, eftersom han redan tvättat vindskivorna. På lördag morgon dog han.”

- “ Vi satt och drack kaffe på morgonen och vår dotter som nyligen kommit tillbaka från en fjällvandringsresa var med. Vi ville så gärna höra om hennes upplevelse men Sten sa “vänta lite med att berätta om din resa, jag ska bara gå på toa först”. Sen hörde vi en duns. Det var fasansfullt.”

- “ Vi sprang till våra grannar efter hjälp, men ingen var hemma. Då ringde vi efter en ambulans, men han var redan död. Det var hemskt. Efter det så behövde jag åka hem till den andra dottern som någon dag tidigare ringt och berättat att de väntar barn. De hade precis köpt ett hus i Spånga. Jag kom dit och såg henne genom köksfönstret stå och baka. Detta var hemskt, fy sjutton.”

Gemenskapen med Äldrekontakt

Sten lämnade ett stort tomrum efter sig, och Ingegerd har under de 30 senaste åren bott själv kvar i radhuset i Vällingby. Men 2018 fann Ingegerd en ny gemenskap i Äldrekontakts fikagrupp som en gång i månaden träffas för att fika i en tillgänglighetsanpassad lokal i hennes närområde.

- “Vi träffas utanför lokalen där volontären tar emot och släpper in oss, och jag tycker det går jättebra. Det passar ju bra för alla eftersom det ligger på gatuplan. Jag går själv hemifrån och dit eftersom det är så nära, men ibland på vintern när det är mörkt och halt tar jag färdtjänst”,  berättar Ingegerd.

Fikagruppen träffas en söndag i månaden. Tillsammans bryter de sin ensamma tillvaro och får dela söndagseftermiddagar tillsammans med kaffe, umgänge över generationsgränser och trevliga samtal. På frågan vad Äldrekontakts fikaträffar betyder för Ingegerd svarar hon:

- “Jag är glad att jag är med, det är några som har varit med lika länge som jag, och de känner jag väl nu. Jag tycker alla är så trevliga och jag skulle gärna vilja träffas oftare än en söndag i månaden!”