”Vi behöver prata mer om att vi klarar av det här tillsammans”

Märtha, född i Karlstad och idag bosatt i Stockholm, är med sin viljestyrka en riktig inspirationskälla. Tack vare sin livsinställning, har hon inte bara lyckats nå sina drömmar, utan också tagit sig igenom tuffa kriser.

91-åriga Märtha växte upp tillsammans med familjen i en villa med stor trädgård i Karlstad och det har satt sina spår, då hon än idag är väldigt intresserad av trädgårdsliv. Uppväxten i Karlstad präglades hårt av andra världskriget. Det var knaper levnadsstandard, ransoneringar och rejält kalla vintrar.

En dag när Märtha kom till skolan fick de inte komma in, då norska soldater som flytt undan kriget tillfälligt hade slagit ro i gymnastiksalen.  

– Jag minns så väl att det luktade halm i hela skolan. Man hade ju halmmadrasser på den tiden, det har nog inte alla hört talas om, berättar Märtha skrattandes.

Trots att kriget pågick under många år menar Märtha att inställningen var helt annorlunda då jämfört med den kris vi går igenom idag.

– Då hörde man inte folk be om kompensation för allt man förlorade, det var ingen som pratade om sådant. Utan man bet ihop. Det skulle jag vilja skicka med till alla idag – vi behöver prata mer om att vi klarar av det här tillsammans, istället för att ömka hela tiden, säger Märtha.

Drömmen om att bli lärare blev till en dröm om att bli arbetsförmedlare

När Märtha tog examen från realskolan bestämde hon sig för att tjäna extra pengar innan hon planerade för att utbilda sig till småskollärare, som var den stora drömmen. Det fanns inte studiemedel på samma sätt på den tiden, utan det var banklån som gällde.

– Jag gick en kurs i stenografi och bokföring för att sedan kunna arbeta som stenograf. Det skulle visa sig bli mitt stora intresse! Jag blev nörd på stenografi och har stor glädje av det än idag, berättar hon.

Faktum var att Märtha lyckades så väl i arbetslivet som sekreterare att planerna om småskollärare sköts upp – och den nya drömmen blev istället att bli arbetsförmedlare. Men det var inte lätt.

– Jag fick hela tiden höra att jag inte kunde bli arbetsförmedlare om jag inte var socionom, så då gick jag till personalchefen och frågade vilka ämnen jag behövde plugga in. Jag kämpade på och läste upp de ämnen som behövdes på Hermods, fortsätter hon.

Tack vare Märthas kämpaglöd lyckades hon mot alla odds bli arbetsförmedlare, utan en socionomexamen i bagaget. 

– Jag tror att jag tillämpade ordet kompetensutveckling innan det var uppfunnet, säger Märtha och skrattar, hon fortsätter: jag funderade hela tiden över vad jag själv kunde göra för att få rollen jag drömde om. Jag var envis på det sättet.

Efter en flytt från Karlstad till Jönköping och Skara landade familjen till slut i södra Stockholm där Märtha bor än idag.

”Det är tråkigt att man blir så ensam”

Precis som för många andra har Coronapandemin varit jobbig för Märtha, men trots den tuffa isoleringen har hon sett till att ha struktur på dagen. En stor glädjekälla har varit SVTs Hemmagympa med Sofia.  

– Jag har alltid varit en sportig person, det värsta som skulle kunna hända är att jag blir stillasittande, så jag gör så gott jag kan. Vissa övningar får jag begränsa på grund av de nervskador jag har. Men jag måste ju vara lite positiv och inte tycka synd om mig själv för allt jag inte längre kan göra. Istället försöker jag vända det till en tacksamhet för alla de friska år jag fick, säger Märtha.

Men trots Märthas onekliga optimism, finns det vissa saker som ändå smärtar. Ensamheten.

– Det är så tråkigt att man blir så ensam när man blir äldre. Jag har ju haft många släktingar och vänner, men de flesta har gått bort. Det är tråkigt – för det är ju som om man talar samma språk och delar ungefärlig bakgrund med jämnåriga. Det var därför jag tog kontakt med Äldrekontakt, berättar hon och fortsätter:

– Äldrekontakt har varit väldigt fint att ha under pandemin, både med telefonkontakt och föredrag. Jag uppskattar verkligen att ni hållit i och inte gett upp. Det piggar ju upp att få prata med andra människor.

En annan räddning för Märtha har varit att längta till en tid efter krisen. 

– Innan pandemin kom hade jag och min son egentligen planerat en resa till Albanien, men nu inser jag att jag inte längre kan åka på utlandsresor. Istället fick jag en resa till Dalarna av honom i födelsedagspresent. Så när han är färdigvaccinerad hoppas jag att vi kan göra den turen på tre dagar. Det blir fint det, avslutar hon.