Möt vår gäst Ulla, 99 år

Ulla föddes 1925 och är uppvuxen i Askersund som enda barn med två fosterföräldrar. Idag bor hon sedan sju år i en liten lägenhet i Bromma och har nyligen firat sin 99-årsdag.
Under sitt liv har Ulla haft ett stort intresse för körsång. Det har till och med blivit några tv-framträdanden under årens gång med körerna. Ulla minns:

“På 60-talet var jag med i Mäster Olofskören och vi övade i gamla stan. Sångläraren där var även TV-producent och då skulle det för första gången ges ut en opera i TV med tre operasångare och en bakgrundskör. Inspelningen skedde på Drottningholm och det hela var väldigt roligt. Vi fick ha krinoliner på oss och bli sminkade av operans sminkör. Vid den här tidpunkten hade vi ingen TV hemma, så när det skulle sändas så gick min man och barnen till radiotjänsten på Kungsgatan och tittade där. När de var där så kom även Astrid Lindgren dit och tittade. Min dotter satt i knät på pappan, men Astrid tyckte väl så synd om min son som fick stå, så hon lyfte upp honom i knät. Det är ett fint minne jag har”

Förutom körsången har Ulla tyckt mycket om att resa, där Italien har varit favoritresmålet.
Rom, Neapel, Sicilien och Sardinien är några av ställena hon besökt.

“Jag har läst italienska, men nu har jag glömt nästan allt. Det språket jag är bäst på är nog tyska. När jag gick i samskolan, då var tyska det viktigaste ämnet. Det var på 40-talet och då var ju Tyskland väldigt viktigt på grund av kriget.”

Ensam sedan länge

Ulla gifte sig 1949, men hennes make fick senare ALS och dog på 70-talet. Efter det levde Ulla med en man som inte visade sig vara den hon trott från början.

“Jag lämnade honom 1985 och sedan dess har jag levt ensam. Det är jättelänge sen nu, nästan 40 år.”

Ulla berättar att ensamheten framför allt kan slå till på helgerna, då släkt och vänner är upptagna med sitt och ingen har möjligheten att hälsa på.
“När jag känner så brukar jag slå på TVn, men ibland är jag inte intresserad av det heller.”

Fikaträffarna med Äldrekontakt

Träffarna med Äldrekontakt betyder jättemycket för mig, berättar Ulla. Ibland blir jag till och med orolig för att ingen ska ringa mig och berätta när vi ska ses. Jag trivs bra i vår grupp och en annan gäst där är ju nästan lika gammal som jag, hon fyller 100 i år.

“Jag vaknar glad varje morgon, och det tackar jag gud för” avslutar Ulla.