”Vi fann varandra med detsamma”

Kjäll Samuelsson, 86, föddes i Ockelbo. Hans pappa ledde arbetet med att bygga kraftledningen mellan Krångede och Hallsberg. Längs vägen, i trakten av Ockelbo, föddes Kjäll och hans tvillingsyster. Kjäll har ett långt och spännande yrkesliv bakom sig. På Äldrekontakts träffar har han både fått nya, jämnåriga bekanta och en fin vän i volontären Isabel.

Elen må vara dyr idag, men vi skulle nog alla bli förvånade om den plötsligt tog slut. Lika självklart var det inte förr, och under sin yrkesbana utvecklade Kjäll tekniskt avancerade system för pålitlig eltillförsel i hela landet.

– Jag tog fram verktyg till elkraftsindustrin. Jag gjorde prognoser som styrde utvecklingen av eldistribution i Sverige, berättar han.

I början av 1960-talet gjorde de första datorerna intåg i Sverige, och Kjäll som arbetade vid ett stort kraftbolag bidrog till att utveckla avancerade datasystem. Arbetet blev allt mer datoriserat och till slut ansvarade Kjäll för omkring 50 datorer, åkte land och rike runt – precis som sin far, och åtgärdade sådant som inte fungerade och levererade då och då nya operativsystem.

– Det var fantastiskt roligt att hålla på med. Jag hade kontakt med mycket folk och det passade mig som är en social person.

Kontaktnätet mindre än förr

Nu är Kjäll pensionär sedan många år. Social är han fortfarande, men kontaktnätet är inte lika lätt att upprätthålla som förr om åren. Grannarna har flyttat, och de nya som flyttat in har fullt upp med sitt.

– Några stycken har jag kontakt med, men det blir inte lika naturligt i och med att jag är så mycket äldre och de har andra bekantskapskretsar.

För fem år sedan gick Kjälls fru Birgitta bort.

– Vi var gifta i 55 år och hade inga barn, så vi var väldigt mycket tillsammans, berättar han.

Om våren och sommaren är det mindre ensamt. Då vistas Kjäll ute på lantstället på Rådmansö i Stockholms skärgård. Det har han gjort de senaste sextio åren.

– Vi är sju stycken sommarstugevänner som träffas nere vid sjön. På morgonen är jag inte med för då kommer hemtjänsten, men klockan 14 ses vi på bryggan, pratar och badar i några timmar.

Och när det är dags för kräftskiva i augusti är det Kjäll som står för fiolerna. Är det fint väder sitter vännerna på det stora trädäcket. Regnar det flyttar de in under tak.

– Jag köper in två, tre hinkar med kräftor. Då har vi roligt.

Resten av året är ensamheten mer påtaglig.

– Jag känner definitivt av skillnaden. Mitt kontaktnät är mycket mindre här i stan. Därför är träffarna med Äldrekontakt väldigt viktiga för mig, säger Kjäll.

“Jag vill ha något annat att göra än att titta på tv”

Att Kjäll hittade Äldrekontakt började med att en broschyr damp ner i brevlådan. Från början var det hans fru som tyckte att det lät intressant. När Birgitta dog, tog Kjäll fram broschyren.

– Jag är kontaktsökande, kan man säga. Jag vill ha något annat att göra än att titta på tv.

Första gången han var på väg till en fikaträff blev det lite krångel med adressen, men Kjäll gav sig inte.

– I och med att de blev medvetna om att jag fanns och ville komma, så ordnade det sig. Nästa gång kom volontärerna och hämtade mig och sedan dess har det gått jättebra. Därefter har det blivit många härliga fikaträffar.

– Jag har blivit vän med de andra gästerna. När man kommer dit kan man sätta sig var som helst runt kaffebordet, för jag känner alla så bra. Jag söker kontakt och har ingen skräck för kramar. På en del andra ställen har jag råkat ut för att man kanske tänker: “Här kommer det en ensam man”, men så känns det inte på fikaträffarna, utan det är helt naturligt att umgås, berättar han.

“Man har inte trevligare än man gör sig”

I volontären Isabel har Kjäll dessutom fått en riktigt god vän.

– Det var i förrfjol hon ringde mig och frågade hur jag hade det. Vi bestämde att vi skulle träffas utöver fikaträffarna och gick på café. Sedan dess har vi träffats mycket och blivit väldigt goda vänner.

Även Isabels man har blivit en god vän till Kjäll.

– Vi fann varandra med detsamma. “Nu får du följa med ut till landet”, sa jag och beskrev var jag hade mitt fritidsställe. Rätt var det var kom de på besök och fick se hur jag har det där ute.

Kontakten med Isabel och hennes man är något Kjäll sätter stort värde på.

– Dels har jag fått kontakt med den familjen, att träffa dem är jättefint. Och om jag behöver hjälp med något, så ställer de upp. Jag har svårt att röra mig sedan jag ramlade, så före jul kom de hit och sa: “Nu ska vi hänga upp julgirlangerna”.

Nästan varje vecka hörs Kjäll och Isabel över telefon och bara snick-snackar.

– I och med att jag är så gammal har jag en del läkarbesök. Isabel ringer och påminner mig om att jag ska åka, och efteråt vill hon gärna ha reda på hur det gick, berättar Kjäll.

Isabel och Kjäll som anländer tillsammans till en fikaträff

Har du något tips till andra som funderar på att anmäla sig till Äldrekontakt, men kanske inte vågar?

– Min uppfattning och känsla för Äldrekontakt är bara positiv. Men som jag brukar säga: man har inte trevligare än man gör sig. Man måste ge det en chans och vara öppen för att det kan vara trevligt och trivsamt. Jag har varit med i Äldrekontakt i tre år och jag fortsätter vara med – för att jag trivs, avslutar han.