Månadens gäst är Margareta Thörnblom
Margareta Thörnblom är 86 år gammal, född i Borås men är nu bosatt i Stockholm. Hennes liv har varit präglat av en stor nyfikenhet, vilket gett henne både många framgångar och härliga minnen.
Margareta är yngst i syskonskaran och har sedan barnsben flitigt hjälpt till i föräldrarnas blomsterbutik och handelsträdgård. Hon planterade, plockade blommor och gjorde små buketter, något som hon tyckte var härligt.
“Jag stod själv på trottoaren med en låda utanför vårt hus och sålde de små buketterna. Det gick jättebra!”, berättar hon.
Utöver sina säljerfarenheter från barndomen fanns det fler aktiviteter som Margareta tidigt fick upp ögonen för. Hon kände sig nyfiken på det mesta som livet hade att erbjuda - allt från cirkus till scouting. Men allra störst fäste verkade ridningen få. Hon introducerades tidigt för ridsporten av sin äldre syster, vilket fortsättningsvis skulle komma att bli ett stort intresse.
Att vara nyfiken, menar Margareta har varit hennes största lärdom i livet.
“Jag har alltid varit jättenyfiken, verkligen, nyfiken på allt, intresserad av allt. Min första stora kärlek lärde mig att köra bil som tonåring och så åkte vi på skidresa till fjällen, då var jag ungefär 19 år”.
Nyfikenheten förde Margareta vidare till Stockholm vid tjugo års ålder, och innan hon hade fyllt 30 år hade hon och hennes dåvarande man fått fyra barn tillsammans. Som familj ägnade de sig bland annat åt golf, ridning och resor.
“Det var väldigt härligt att göra något som var mina intressen.”
Men mitt i livet kände Margareta att det var dags att göra något som var utifrån hennes egna intressen. Hon bestämde sig därför för att läsa in en studentexamen på komvux då hon hade lämnat flickskolan tidigare för ett bra jobberbjudande på Blå Stjärnans Djursjukhus. Därefter passade hon även på att ta en filosofiekandidat i litteratur och konst på universitetet.
“Jag var väldigt aktiv, för då hade jag ju familj och barn och jobbade halvtid och pluggade heltid. Man var duktig på den tiden. Det var väldigt härligt att göra något som var mina intressen”.
Margaretas intresse för konst har länge varit stort och genom åren har hon bland annat haft kurser i italiensk renässanskonst som varit mycket uppskattat. Tillsammans åkte de ner till Italien med tåg - en gång till Florens och Siena, och en gång till Venedig.
“Jag har alltid velat vara ärlig mot mig själv.”
Margaretas livsmotto har alltid varit att vara ärlig mot sig själv. Och det gjorde att hon efter nästan 35 års äktenskap skilde sig från sina barns pappa. Deras liv valde olika vägar, där hennes dåvarande man var intresserad av hästar, ridning och golf. Och Margareta, hon var intresserad av konst.
Samma ärlighet kom senare att resultera i en ny kärlekssaga. Efter skilsmässan träffade hon en ny man där de fick tjugo fina år tillsammans.
På frågan vad hennes bästa knep är för att få en kärleksrelation att hålla livet ut, vill hon understryka vikten av att vara vänner i grunden - men också ha passion.
“Man måste framförallt respektera varandra. Och skratta och ha kul tillsammans, det är viktigt att man har humor, att man är vänner”.
Vänskap verkar överlag vara något som Margareta värderar mycket högt. Bland annat berättar hon om den fina vänskapen med Bengt och Ingeborg som hon känt sedan 40 år tillbaka. Det hela började på en utbildning genom kulturnämnden när Margareta var aktiv i politiken. Sedan dess är de “en trojka”, som Margareta själv säger.
“Vi firar i år 40-årsjubileum som vänner, och vi har rest tillsammans till Berlin och Köpenhamn och har bott hos varandra genom åren”.
“Vi blir så bortskämda!”
Under pandemin har Margareta deltagit i Äldrekontakts telefonträffar och även i några telefonföreläsningar, vilket hon tycker varit väldigt givande. Men om det är något som hon verkligen längtar efter när pandemin är över, är det att få komma på fikaträff.
“Det är så underbart att få komma hem till de här fantastiska värdinnorna, som dukar upp med sina finaste dukar, sitt finaste kaffeporslin och sina finaste kakor - det är bara helt otroligt alltså. Vi blir så bortskämda!”
Utöver det lyxiga fikat under träffarna, betyder även mötet med värdinnorna och chaufförerna mycket för Margareta.
“Det blir ett så fint möte mellan generationerna tycker jag. Volontärerna har så mycket kul att berätta om sina barn, och så kan vi berätta om tiden när våra barn var små - det är en väldigt härlig kommunikation oss emellan”.