Intervju med Nanna, 87

Jag är en riktig stockholmare, född och uppvuxen innanför tullarna. På somrarna åkte alla mina klasskamrater till sina sommarställen, men inte jag. Vi var alltid hemma, för vi var så fattiga. Jag brukade gå till Erikdalsbadets och bada varje dag, för som barn var det gratis och eftersom det fanns herr- och dambassänger så behövde jag inte ens en baddräkt.

Varje morgon gick jag dit med en vit franska med smör emellan, den skulle räcka som mat hela dagen. Men när jag kom fram tog jag alltid sikte på en rundare tant, för de hade ofta med sig en riktig matsäck: kakor och bullar och ibland till och med saft. Sedan satt jag med henne och hoppades att hon skulle bjuda mig på lite godsaker och fick jag inte smaka så flyttade jag mig bara till någon annan tjock tant och hoppades på bättre tur.

I den stora poolen fanns barn som hade betalat för att lära sig simma. Jag ville så gärna också lära mig, men jag hade ju inga pengar så jag kunde inte betala. Så tittade från bassaängkanten på vad simfröken och alla de andra barnen gjorde med sina armar och ben, och sedan gick jag och gjorde likadant i en mindre bassäng vid sidan om. Tänk, i slutet på sommaren så lät simfröken mig komma över i den stora bassängen och simma en hel längd, fast jag inte var hennes elev. Det var på djupt vatten och jag klarade det!

Jag älskar fortfarande att simma

Nanna 87 år