Liftade ensam genom Europa 1955

1955 hade jag arbetat på hospice i London och innan jag skulle tillbaka till Sverige åkte jag till Mallorca med en väninna. När det var dags att åka hem till Sverige så hann vi inte längre än till Cannes förrän min kompis ville stanna. Men det ville inte jag för vi hade skickat hem alla våra kläder med posten och vi hade ingenting att ha på oss. Jag hade bara jeansen som jag hade på mig. Det var förresten mina allra första par jeans, ett par svarta som jag hade köpt tidigare i London.

Så med min kompis kvar i Cannes fick jag fortsätta resan hemåt själv. Men pengarna tog slut och det slutade med att jag fick lifta hela vägen genom Europa. Jag började med buss, men mitt uppe i Pyrenéerna fick jag stiga av eftersom mina pengar inte räckte längre. Alla på den där bussen måste väl ha undrat vad det var för en idiot som ville kliva av där.

Jag satte mig vid vägkanten och såg bussen åka iväg utan mig. Till slut stannade en kille med vespa som frågade varför jag satt vid vägkanten. ”Sista bussen har ju gått” konstaterade han. Och det visste jag ju, för det var ju den jag hade stigit av. Han skjutsade mig en bit på vägen och senare fick jag lift med ett par killar långtradarchaufförer. Sista etappen hem liftade jag på en motorcykel. Mamma höll ju på att få en chock när jag väl stod där, prickig av smuts i ansiktet och ringde på hemma.

Tänk att jag liftade alldeles ensam genom Europa. Jag tänker fortfarande på det ibland, och då blir jag alldeles förstörd. Att jag bara vågade!

Ingrid 87 år