Kerstin Weidstam – Månadadens volontär i april!

Utmärkelsen månadens volontär går denna gång till chaufförer Kerstin Weidstam. Kerstin skjutsar våra gäster i en av Norrmalmsgrupperna och vi är glada att hon har valt att vara en del av Äldrekontakt. Det är med stor tillit vi lämnar chaufföruppdraget i Kerstins händer, vi vet att hon alltid gör ett bra jobb och dessutom är hon mycket uppskattad både av gäster och volontärer.

Vad jobbar du med till vardags?

Jag jobbar på SEB:s marknadsavdelning, inom den svenska kontorsrörelsen.

Hur skulle du beskriva dig själv som person?

Snäll, nyfiken och handlingskraftig.

Hur kom det sig att du anmälde dig som volontär? Och hur länge har du varit volontär för Äldrekontakt?

Jag började i augusti förra året. Jag gjorde slag i saken och gick in på Volontärbyråns sajt. Där läste jag om Äldrekontakt och kände att det kunde passa mig.

Varför valde du att göra något för just äldre?

För att många äldre drabbas av ensamhet och blir isolerade, helt i onödan. Alla behöver vi något som bryter av tankarna ibland, få nya intryck eller skratta tillsammans med andra. Sedan finns det ju massor av kunskap att hämta. Dels det rent historiska perspektivet i att lyssna på någon som är född på 20-30-talet, men också att rent mänskligt försöka sätta sig in i hur det är att bli äldre och stå inför de utmaningar som det för med sig. Det är som en tidsresa både bakåt och framåt!

Har du arbetat som volontär innan?

Ja, mest via tidigare arbetsplatser. Där har jag gjort volontärprojekt för frivilligorganisationer som Unicef, Läkare utan gränser och Röda korset.

Vad gillar du mest med Äldrekontakts koncept?

Enkelheten och samarbetet. Någon ringer runt och kollar vilka som kan, någon bjuder på fika och någon skjutsar. Det blir inte ett så betungande projekt för någon. Dessutom är det en härlig stämning i gruppen. Varje gång jag satt av den sista passageraren har det slagit mig att jag är både glad och tacksam över att få vara med den där stunden.

Har du någon speciellt rolig händelse från någon fika, somgjort extra intryck på dig?

En historia som jag återberättat själv flera gånger är när Harriet berättade hur hennes man cyklade ifatt en bankrånare som kom springande utanför Berzelii park. Harriets man blev knivhuggen i ryggen av rånarens kumpan, men tjuvarna åkte fast. Och som tack för hjälpen fick Harriet och hennes man personligt besök av Marc Wallenberg, som drack kaffe i deras lilla kök på Johannes brandstation och lämnade över en gåva. Den gåvan blev grundplåten till en Amerikaresa där det också hände en massa…

Vad brukar vänner, kollegor och bekanta säga när du berättar om ditt volontäruppdrag?

Många tycker att det låter som en bra grej, men är kanske lite oroade över att de ska bli bundna vid ett fast åtagande. Jag brukar säga att jag inte ser det här som att jag gör en god gärning. Det tillför mig någonting som inte bara är en skön känsla, utan också ett perspektiv på mitt eget liv som känns både energigivande och viktigt.