Månadens volontär: Ulrika

Månadens volontär i juni är gruppledaren Ulrika Sandström som är en helt ovärderlig tjej som tar hand om våra gäster i Uppsalagruppen på ett fantastiskt sätt. Alltid positiv och tillmötesgående.

Vad jobbar du med till vardags?

Student. Har en kandidat i beteendevetenskap och nu läser jag en projektledarutbildning.

Hur skulle du beskriva dig själv som person?

En glad och positiv teaterapa som älskar musik.

Varför anmälde du dig som volontär?

Jag hade länge funderat över och letat efter en organisation som lyser upp vardagen för äldre. Jag har alltid sett mina mor- och farföräldrar som mina bästa vänner och tycker att det utbyte man får av att umgås över generationer är helt unikt. Jag vet också hur ensamt livet för många äldre kan vara, men hur enkelt det är att göra något åt det, och framför allt hur uppskattat det är! Därför bestämde jag mig för att bli volontär. Nu har jag varit gruppledare sedan oktober och älskar det!

Varför valde du att göra något för just äldre?

För att jag tycker att de äldre är de som förtjänar att bli bortskämda allra mest! Och för att de är så fantastiskt härliga! Jag har alltid fått så mycket glädje av äldre i min omgivning att detta blev ett sätt att ge lite tillbaka. Jag tror också att exempelvis min mormor hade uppskattat om något som Äldrekontakt hade funnits när hon levde, så nu tänker jag mig att någon annans mormor får ta del av det istället.

Minns du vad du fick för intryck av Äldrekontakt när du kom i kontakt med oss?

Jag minns att allt var så enkelt. Inga krångliga utbildningar eller annat som kanske hade gjort att man skjutit upp det ännu längre. Det kändes verkligen som att viljan räckte, och som att alla man kom i kontakt med hade samma härliga driv och omtanke.

Har du arbetat som volontär innan?

Jag har arbetat en del i ideella organisationer, men aldrig som volontär på detta sätt.

Vad gillar du mest med Äldrekontakts koncept?

Att man ser vilken skillnad det gör. Stämningen är alltid så sprudlande av energi vid slutet av varje fikaträff att det är omöjligt, både för oss volontärer och för gästerna, att gå därifrån utan ett leende på läpparna. Det är så enkelt, men gör så mycket.

Har du någon speciellt rolig händelse från någon fika, som gjort extra intryck på dig?

Åh, det finns så mycket! Sista fikat innan jul hade jag bjudit in några medlemmar ur min kör. De underhöll, tillsammans med mig och chaufför-Sophie, med lite julsånger. Det slutade med att vi sjöng julsånger ihop och många av damerna levde upp och delade med sig av gamla sångminnen. Ett annat härligt minne var min första fikaträff som jag var med på. En av damerna kunde inte förstå hur vi volontärer, som var så unga, kunde tycka att det var roligt att umgås med dem, som var så gamla. Hon tittade förbryllat på mig och sa ”du till exempel, med ditt unga leende, du kan väl inte ens vara pensionär?!” Det var härligt.